Rajastan, Indien 17 december till 29 december 2011
Dag 1
High Chaparal i Indisk tappning
Dagen började med flyg till Jaipur i Rajastan via Mumbai. Ganska smidigt med en flight som mellanlandar och man kan sittar kvar på planet! Vid inflygningen till Mumbai såg vi de för Mumbai ”berömda” och stora slumområden. Den här typen av slumområden hittar man inte i Bangalore. Slumområdena sträckte sig ända in till flygplatsens staket. Luften i Mumbai såg alldeles brun ut vid inflygningen. Som ett brunt täcke som täckte hela staden.
Jaipurs flygplats var alldeles ny och ganska överdimensionerad. Byggd för växt av turismen! Varje gång vi reser utanför Bangalore tycker vi det är så fint. Gatorna så breda, asfalten så slät, inga vägbulor, gatorna rena och trafiken som flyter så bra! Kanske börjar vi bli trötta på Bangalore? Detta visade sig bara gälla i nya delen av Jaipur! I Jaipur bodde vi på ett heritage-hotell, Alsisir Haveli. Ett ombyggt palats. Riktigt fint och mysigt!
Enda aktiviteten första dagen var ett besök i en etnisk by på kvällen. Vi förväntade oss en sittande middag med dansuppvisning. Snopna möttes vi av ett ”High Chaparal” i Indisk tappning. Olika Indiska kulisser och hus uppbyggda. Här kunde man rida kamel och elefant. Men det väntar vi med till senare. Här bjöds vi på olika dans-shower, dock-teater och trolleri till skenet av många lägereldar. Ganska mysigt men också ganska suspekt! ”Bland det konstigaste vi gjort” enligt Karolina! Mitt i alltihop gick strömmen! Där stod vi i beckmörkret! Till det kanske roligaste hörde det manuella ”Pariserhjulet” som funkade som ett hamsterhjul! En Indier sprang omkring i mitten för att sätta fart på hjulet och snurra! Nej, vi provade inte! Bara tittade! Vi hoppade över middagen i form av Rajastansk buffe eftersom Alexander inte var riktigt frisk! Hem till hotellet och beställa lite roomservice istället så att Alexander kunde vila sig frisk!
Dag 2
Jaipur den rosa staden.
Den gamla delen av Jaipur målades rosa till prinsen av Wales besök på 1800-talet! De gamla husen är målade i en lite rosa, terracottafärg. Det som slog oss i den gamla delen av Jaipur att allt är mycket mer primitivt än i Bangalore. Massor av cykel-rickshaws, cykeldragna leveranser, kamel-dragna kärror, barberare som har sin ”salong” direkt på trottoaren eller under ett träd. Familjer som lever i en refug eller på trottoaren. Här är fattigt och indiskt kaotiskt på ett annat sätt än i Bangalore. Massor av apor som klättra runt på husen och stora grisar som vandrar runt på gatorna! Men charmigt värre!
Första stop var ett Observatorium med världens största, fungerande solur. Ett imponerande område med diverse olika astrologiska instrument från 1700-talet! Och de flesta fungerade! Tack vare att det hade blivit ett av Unescos världsarv för 2 år sedan! Mycket imponerande. Denna typ av observatorium finns på några platser till i Indien men detta är det största och bäst fungerande! Det största soluret hade 2 SEKUNDERS noggrannhet!
Efter detta ett besök i Jaipur City Palace. Imponerande med den rikedom som funnits i Indien ( och finns!) Maharadjan äger fortfarande detta palats men har ingen betydelse sedan frigörelsen från England 1947. Vi fick också se något annat vi inte sett förut. En död tiggare låg utanför muren in till palatset, dekorerad med blommor och massor av rökelse runt om. I väntan på att staten skulle komma och hämta kroppen för att kremera den. Hoppas slippa se detta fler gånger.
Efter lunch på Pizza Hut (ingen är sugen på Indisk mat efter incidenten på Jalsa förra veckan!) åkte vi tillbaka in i den gamla delen av Jaipur och gick bland bazaarerna! Här var säljarna mycket mer ”på” än i Bangalore. Vilket jag inte gillar! Lite shoppat blev det, några bonader med elefanter, en väska, två olika Rajastan-kläder till Karolina! Typiska Rajastan-dockor för dockteater köpte vi kvällen innan.
Vi hann också med att besöka ett ädelstenssliperi, en ”block-printing”-fabrik och ett krukmakeri med den typiska blå keramiken.
Ett fritidsnöje här i Jaipur verkar vara att ”flyga drake”. Inte utan att man tänker på boken med samma namn, som utspelar sig inte så långt härifrån. Överallt såg man killar uppe på taken som flög drake och hela himlen var full. En drakflygnings-festival hålls här i januari.
Även i kväll blev det ”room-service”, väldans bekvämt när man har en lite sjuk pojke!
Dag 3
Elefant-färd upp till Amber fort!
Dagen började vi med att åka och köpa drakar. 5 stycken i fint silkespapper för 5 rupies styck plus lina och rulle! Totalt 125 rupies! Han rullade upp många hundra meter lina på rullen. Om drakarna håller ska vi test-flyga dem i öknen på julafton!
Med drakarna inpackade i bilen så åkte vi vidare till Amber fort en bit utanför Jaipur. Fram till 1700-talet var det ”huvudstaden”, man flyttade sedan in till Jaipur på grund av bland annat vattenbrist. Imponerande fort och ringmur (14 km lång) på bergssluttningen. Vi tog elefant-färd upp till fortet. En ganska lång elefantritt med fin utsikt åt båda hållen! Guiden hade sagt att vi skulle betala föraren 50 rupies i dricks, en bit före avgång bad han om dricks (eftersom det stod dricks förbjudet på en stor skylt längre fram!). Han blev himla arg och missnöjd med de 50 rupies han fick. Sa att chefen tar alla andra pengar (900 rupies för en elefantritt). Men nej, jag stod på mig och sa att jag gett vad guiden sa. Vad irriterad jag blir när man ger dricks och det inte duger. 5 uppfärder per dag får varje elefant göra och det före klockan 11! Så det finns någon form av djurskydd! Också ett imponerande fort. Maharadjan hade 12 fruar med varsin liten ”lägenhet” runt ett gemensamt torg! Vackrast var nog ”vardagsrummet” täckt med små speglar från Belgien! Man kan tänka sig festkvällarna när de tände ljus som reflekterades i alla små speglar.
På vägen tillbaka till Jaipur stannade vi vid Jah Mahal. Ett ”flytande” sommarpalats som använts främst för ankjakt!
Dagens lunch blev idag på ett av Taj-hotellen i ett av Maharadjornas sommarpalats. Ett skönt avbrott från ett kaotiskt Jaipur! Ibland behöver man vila från alla intryck!
Efter lunch åkte vi och besökte en marmoraffär, letar efter ett marmorfat i form av en lotus-blomma! Och sedan tog guiden oss till ytterligare ett ädelstenssliperi. Mycket fina smycken!
Fredrik och jag njöt sedan av en kopp Masala-te ute terassen på vårt vackra hotell. Ganska kyligt i luften när solen försvinner! En fleece-filt hade värmt gott! Men det kryddiga teet värmde i alla fall lite grann!
I flera timmar satt vi sedan i vårt kalla mörka rum och väntade på att strömmen skulle komma tillbaka! Det visade sig att strömbrytaren utanför vårt rum var avslagen!!!!
Imorgon åker vi vidare till Ranthambore National Park för safari! Nu SKA vi se en TIGER!!!!
Dag 4
Tigerjakt!
Tidig avfärd mot Rantahambore National Park. Tre och en halv timmas ”Indisk film om Indisk landsbygd” spelades upp utanför rutan. Vissa byar utanför fönstret kändes som det var för 2000 år sedan. Enkelt och primitivt. Inte utan att man undrar vad de lever av i dessa byar? På fälten odlade de senap och det kändes om man bara tittade på fälten som man körde genom Östergötland och det var de gula rapsfälten längs vägarna. När vi passerade en ung kille som drog bete till djuren efter mopeden sa vår chaufför att så gör de unga. De äldre bär på huvudet. Så utvecklingen kanske går framåt även här?
Vi checkade in på ett annat ”heritage-hotell”, Nahagarh, ett omgjort gammalt palats. Ett större palats än det i Jaipur, mycket vackert och med vackra innergårdar! Stor ”fort”-mur runt om! Vi fick ett hörnrum, med tornutbyggnad! Hela tornutbyggnaden var fylld med en madrass och kuddar och ett litet spelbord! Nu är det bäddat för Karolina och Alexander! Mysigt! Ett element och massor av extratäcken hoppas jag ska värma oss i natt!
Efter lunch var det så dags för safari. Alltid lika spännande att sätta sig i jeepen och åka iväg. Som alla kanske har förstått så är det en tiger vi vill se. Och massor av tigerfotavtryck har vi sett. Spännande varje gång vi hittade nya längs vägen. Både hon och han-fotavtryck har vi sett! Tydligen går tigrarna på vägen om de ska gå lite längre eftersom de har ganska mjuka tassar. Men tyvärr fick vi inte se någon tiger i dag heller. Men många hade rört sig på vägarna idag. Vi såg ett 10-tal krokodiler, en sköldpadda, mungos, massor av vackra påfåglar, massor av olika hjortar, många små söta ”bambis” som guiden kallade för ”tiger-choklad”, vildsvin, många olika vackra fåglar, ugglor och säkert annat som jag glömt! Lärde oss att påfåglarna gärna flyger upp i träden! Trodde de höll sig på marken! Fick se underbart vacker natur och jag njöt av att sitta i den öppna jeepen i den härliga värmen och spana efter tigrar och annat spännande!
Före middagen satt vi i vårt tornrum och spelade UNO och lyssnade på julmusik! Ganska mysigt!
Dagens middag var ”barbeque” på en av palatsets innergårdar. Med massor av eldar och eldkorgar blev det både mysigt och ganska varmt! Här är skön värme på dagarna men ganska kallt på kvällar och nätter. En mysig kväll under stjärnorna!
Dags att sova! Imorgon blir det tidig väckning igen (vem har sagt att vi är på semester). Klockan halv sju bär det av på safari igen! Och då hoppas vi…….
Dag 5
Jakten fortsätter…
Redan klockan sex ringde klockan och vi klädde på oss så mycket vi bara kunde. En kopp te ute på innergården hann vi med innan guiden hämtade upp oss. Varma filtar fick vi låna av vakten. Vi hoppade upp i den öppna jeepen och åkte iväg på safari. Alltid lika spännande varje gång. Vad får vi se idag? Har vi turen med oss idag? Vi blev tilldelade en annan del av parken och åkte genom den lilla staden innan vi kom in i parken. Det första som mötte oss var fotspår av både tiger, leopard och svartbjörn. Helt klart lovande! Då rör de sig! Efter en del olika hjortar så fick vi se ett för oss nytt djur, antilop, både hane och hona! Hanen ganska stor och grå medan honan brun och lite mindre. Även en större ödla såg vi. Plötsligt så hördes den stora hjorten ”Sambar” varna för tiger, aporna varnade och påfåglarna varnade. Sambarens varningsrop lät som ett riktigt avgrundsvrål. Kanske var han jagad och rädd? Vår chaufför började i hög fart backa på de smala, skumpiga vägarna. Och det kändes verkligen som nu eller aldrig! Länge satt vi och lyssnade på de olika varningsropen. Men tigern valde att gömma sig för oss. Säkert precis framför oss. Men den ville inte synas. Lite sorgsna åkte vi därifrån. Inte den här gången heller. Otroligt vacker natur, liknar amerikansk prärie, och massor av hjortar hade vi sett. På väg ut ur parken så fick jag se något svart på en sluttning! Snabbt fick jag jeepen att stanna! En svartbjörn som åt. Och ni ska veta att svartbjörnarna är mer sällsynta än tigrarna. Finns färre svartbjörnar i parken än tigrar. Och visst hade vi hellre velat se en tiger men att se en svartbjörn äta, gå ned till vattnet för att dricka för att sedan korsa vägen någon meter framför oss är också en häftig upplevelse.
Väl tillbaka till hotellet smakade den sena frukosten bra! Vi checkade sedan ut och parkerade oss i bilen för den långa resan till Pushkar. Efter nästan 6 timmar var vi framme i Pushkar. Resan hade tagit oss genom mängder av små Indiska byar och genom Indisk landsbygd. Vilket kaos, vilket myller! Kameler som drar kärror med turbanklädda förare, NAKNA jain-män på väg till närmaste jain-tempel, smutsiga, hungriga barn, avlopp som flyter längs marknader, härliga, viberande kvinnor med saris. Turbaner i alla färger. Många intryck att smälta. Kände ett tag att man nästan fick en överdos av Indien. Men när man kom ut på den obebyggda landsbygden kom lugnet igen!
Bara lite mat från buffen på hotellet (Ananta SPA) orkade vi med efter denna långa dag. Somnade tidigt i den varma sköna sängen! ”Heritage-hotell” må var både trevligt och mysigt, men lite kallt är det allt! Skönt med ett ”modernt” hotell!
Dag 6
Bazaar, tempel och lugn i Pushkar
Eftersom vi kom iväg senare än planerat igår från Ranthambore och morgonsafarit så låg vi efter i programmet. Pushkar skulle vi hunnit igår eftermiddag. Så tidig avfärd för att hinna med allt idag!
På väg in till Pushkar passerade vi de stora ytor som bara används vid ”Pushkar fair” i oktober då 1 miljoner besökare kommer för att bland annat köpa och sälja kameler! Kamelrace körs och en hel del annat! Vårt första stopp var ett ”Brahma”-tempel. Njöt mest av de färgglada kvinnorna som besökte templet. Från templet gick vi längs bazaarerna som började vakna till liv. Härligt att kunna strosa i lugn och ro, utan trängsel och utan att bli påhoppad av försäljare. Lite smått och gott inhandlades. Mest dukar, undrar hur många man behöver när man kommer till Sverige? Efter ett tag började vi se ingångar till den heliga ”Pushkar-lake”. Pushkar anses som en av Indiens heligaste städer och ett besök här en gång i livet är vad alla hinduer drömmer om. Att få bada i den heliga sjön för att tvätta bort sina synder. Vid huvudingången fick vi gå in. Det fick sin förklaring senare, vid vissa ingångar och tempel kom man för att be om lycka inför sitt äktenskap, vid andra för att sprida aska av kremerade släktingar och där vi gick in, för att få lycka! Många satt och tvättade sig. En mycket lugn, vacker och rogivande plats. Förstår att den har en stor plats i hinduerna tro. Mahatma Gandis aska har också spridits över sjön. Pushkar var inte något jag valt ut utan kom från min sida mer till som ett stopp på den långa resan från Ranthambore och Jodhpur. Så kul när något så oväntat blir kanske till ett av de största minnena på resan!
In i bilen igen och dags att resa genom landsbygd och byar till Jodhpur. Här var nu så torrt att inget kan odlas. Vägarna kantades av cementfabriker och stenförsäljning. Vit cement exporterar de över hela Indien härifrån. Efter dryga tre timmar checkade vi så in på ett annat gammalt Maharadja palats, Ajit Bhawan, i Jodhpur. Efter en god lunch (riktigt god pasta) var vi så redo för sightseeing i Jodhpur. En guide hade nu tillkommit till vårt sällskap! Vi började med att åka till Maharadjornas kremeringsplats. Uppfört i samma vackra marmor som Taj Mahal. Fin utsikt för den ”blå staden” och de höga bergen och ringmuren. Därefter åkte vi vidare till Fortet från 1459. Maffigt värre ligger det 150 meter högt upp på en klippa. Detta fort anses finast och maffigast av alla i Rajastan. Och det var ett otroligt hantverk. Vilken lyx det hade varit. Även här var vissa rum täckta av belgiska speglar som hade glittrat när man tände oljelampor i rummet. Tänk vad vackert det måste varit!
Guiden tog oss sedan till bazaarerna i Jodhpur. Vilket myller! Glad att ha guide med sig så att man hittar tillbaka. Länge gick vi bakom en kom som försökte äta från grönsaksstånden. Ingen vanlig upplevelse direkt! Fredrik köpte en turban, eller rättare sagt ett multi-färgat tyg som en inkallad gammal gentleman hjälpte till att vira till en snygg turban. Man kan säkert hitta på you-tube hur man ska göra! Vi passerade marknader för muslimska kvinnokläder, hinduiska kvinnokläder, tyger, grönsaker, kryddor och mjöl. Tyvärr mörknade det och det gick inte att ta så bra kort! Vill tillbaka och fota mer när vi är tillbaka här på juldagen. Guiden tog oss sist till en tygaffär (tillverkare) på 8 våningar. Han visade lite utvalda Rajastan-produkter. Mycket av de olika överkasten som man också kan köpa i Bangalore. Till något lägre pris här dock! Det mest intressanta var de produkter han gjort för Hermes, Donna Karan och andra designers. Dessa kunde man köpa till ”låga” priser! Höll på att köpa en jättestor Hermes sjal. Galet vackra men kostade bra mycket mer än vad man betalar för en sjal! Kanske ångrar jag mig? Ja, vi får väl se? Richard Gere hade varit där förra året och köpt nästan 200 saker!!! Vet inte hur många gånger han sa det. Hur billigt Richard Gere tyckte det var i hans butik!!!
Trötta även ikväll och det slutade med att vi beställde roomservice. Och idag hade vi ju faktiskt ett matbord i rummet också!
God natt! Imorgon drar vi vidare!
Dag 7
Indien, en tidsmaskin!
Att leva och resa i Indien är som att ha en tidsmaskin. En del supermodernt och lyxigare än man hittar i Sverige och annat 30 år, 100 år eller flera tusen år tillbaka i tiden. Eller alla tidsåldrar i en enda salig blandning. Att resa i Rajastan vrider tiden tillbaka mer än i Bangalore som är en ”modern” stad. På väg från Jodhpur till Manwar Camp, där vi skulle bo, strövade kameler fritt på vägarna, kameldragna kärror rullade lugnt fram, fåraherdar ledde sina får, kvinnorna bar vattenkrus av terrakotta på huvudet och många bor i runda, lerhyddor med halmtak och ladugårdarna är ”byggda” av grenar. Detta känns om man bortser från bilar och annat som 2000-år sedan, vid Jesu födelse. Lägg till egenhändigt, hemmabyggda bilar, gjorda av vattenpumpar, män i färggranna turbaner och kvinnor i ännu färgrannare saris och slöjor i detta torra ökenlandskap och massor av moderna bilar som väjer för hundarna som ligger och sover mitt på vägen, kor som utan att titta går över de stora vägarna, grisar som bökar bland soporna. Vi funderar och diskuterar mycket vad Mahatma Gandi skulle tycka om utveckligen de senaste 65 år sedan Indien frigjordes från England. Inte skulle han vara nöjd med den. Undrar om det hade varit bättre för Indien om de hade tillhört England. Ja det får vi aldrig veta. Kan bara spekulera om!
Efter knappt två timmar i bilen var vi framme vid resorten, som också har tält längre ut i öknen där vi skulle bo. Vi fick checka in och fick sedan en god lunchbuffe utomhus i den vackra trädgården. När vi ätit fick vi och en familj från Canada ta plats i jeepen som skulle ta oss ut i öknen och till våra tält. En safari i öknen där vi fick se hur flera familjer levde och livnärde sig på små gårdar, genom små odlingar av ”custard oil, lök och chili, vi besökte en smed, fick se naturliv med stora örnar, olika antiloper, hjortar och en hel del annat och vi fick åka ”flumride” ner för de branta sanddynorna med jeepen. Lite läskigt var det allt när det stupade brant nedför att sitta bak på ett flak på jeepen! En häftig och händelserik safari i två timmar tills vi kom fram till vår camp där vi skulle bo i två nätter. Campen var uppbyggt i två delar, den ”äldre” med standardtält och den lite mindre, nya, med lyxtält. Vi bodde i ett lyxtält. Inrett som ett vanligt hotellrum, men med tältduk som väggar, fönster och tak. Rinnande varmt och kallt vatten fanns i badrummet! En liten fin uteplats fanns också utanför. 3 ellampor och ett en elfläkt fanns också! Vi gjorde oss hemmastadda och satt på uteplatsen och njöt av lugnet och tystnaden och gick sedan en promenad för att se den vackra solnedgången i öknen! Vid halvsju var det en lägereld vid vår ”lyxcamp”. Madrasser, kuddar och eldkorgar på sanden, män som spelade och sjöng Rajastan-musik och vackra kvinnor som dansade. Vi bjöds på gott snacks. Efter detta var det middag i ”restaurang-tältet”. Mycket gott och mysigt. Kvällen slutade med ett fantastiskt fyrverkeri. Denna ”special”-läger-eld och fyrverkeri visade sig vara bara för att en minister var på besök. Normalt sett är lägerelden bara nere vid den stora campen. Men kul att ha fått vara med om något lite extra!
Dag 8
Julafton i öknen
Vi började julafton med en kameltur ut i öknen på morgonen före frukost. De första 20 minutrarna var det verkligen svårt att följa med i kamelens rörelser, men så snart man kommit in i rytmen gick det riktigt bra! En härlig tur som gav mersmak! Efter kamelritten åt vi en supergod frukost i restaurangtältet. Alla andra bodde bara en natt i tälten så campen avfolkades helt och det var bara vi kvar på hela julafton. Vilket lugn att sitta utanför tältet och läsa och lyssna på vår julsamling! Vi försökte också oss på att flyga med våra nya ”Jaipur”-drakar men det var inte rätt vindar. Och vi kraschade en av dem! Vi fick välja om vi ville åka ner till resorten och äta lunch eller stanna på campen. Vi valde att stanna på campen och de specialgjorde en lunchbuffe bara till oss. En mycket god och stämningsfull jullunch blev det. Långt från Janssons frestelse och skinka, men mycket gott och indiskt!
En stund efter vår sena lunch gav vi oss så ut på en 2 timmars kameltur som slutade med att vi tittade på solnedgången ute på sanddynorna. Väl därute passade vi på att ringa hem till både mormor och morfar och farmor och farfar och önska god jul. Tyckte det var härligt att rida kamel!
Lång resdag!
Dag 1
High Chaparal i Indisk tappning
Dagen började med flyg till Jaipur i Rajastan via Mumbai. Ganska smidigt med en flight som mellanlandar och man kan sittar kvar på planet! Vid inflygningen till Mumbai såg vi de för Mumbai ”berömda” och stora slumområden. Den här typen av slumområden hittar man inte i Bangalore. Slumområdena sträckte sig ända in till flygplatsens staket. Luften i Mumbai såg alldeles brun ut vid inflygningen. Som ett brunt täcke som täckte hela staden.
Jaipurs flygplats var alldeles ny och ganska överdimensionerad. Byggd för växt av turismen! Varje gång vi reser utanför Bangalore tycker vi det är så fint. Gatorna så breda, asfalten så slät, inga vägbulor, gatorna rena och trafiken som flyter så bra! Kanske börjar vi bli trötta på Bangalore? Detta visade sig bara gälla i nya delen av Jaipur! I Jaipur bodde vi på ett heritage-hotell, Alsisir Haveli. Ett ombyggt palats. Riktigt fint och mysigt!
Enda aktiviteten första dagen var ett besök i en etnisk by på kvällen. Vi förväntade oss en sittande middag med dansuppvisning. Snopna möttes vi av ett ”High Chaparal” i Indisk tappning. Olika Indiska kulisser och hus uppbyggda. Här kunde man rida kamel och elefant. Men det väntar vi med till senare. Här bjöds vi på olika dans-shower, dock-teater och trolleri till skenet av många lägereldar. Ganska mysigt men också ganska suspekt! ”Bland det konstigaste vi gjort” enligt Karolina! Mitt i alltihop gick strömmen! Där stod vi i beckmörkret! Till det kanske roligaste hörde det manuella ”Pariserhjulet” som funkade som ett hamsterhjul! En Indier sprang omkring i mitten för att sätta fart på hjulet och snurra! Nej, vi provade inte! Bara tittade! Vi hoppade över middagen i form av Rajastansk buffe eftersom Alexander inte var riktigt frisk! Hem till hotellet och beställa lite roomservice istället så att Alexander kunde vila sig frisk!
Dag 2
Jaipur den rosa staden.
Den gamla delen av Jaipur målades rosa till prinsen av Wales besök på 1800-talet! De gamla husen är målade i en lite rosa, terracottafärg. Det som slog oss i den gamla delen av Jaipur att allt är mycket mer primitivt än i Bangalore. Massor av cykel-rickshaws, cykeldragna leveranser, kamel-dragna kärror, barberare som har sin ”salong” direkt på trottoaren eller under ett träd. Familjer som lever i en refug eller på trottoaren. Här är fattigt och indiskt kaotiskt på ett annat sätt än i Bangalore. Massor av apor som klättra runt på husen och stora grisar som vandrar runt på gatorna! Men charmigt värre!
Första stop var ett Observatorium med världens största, fungerande solur. Ett imponerande område med diverse olika astrologiska instrument från 1700-talet! Och de flesta fungerade! Tack vare att det hade blivit ett av Unescos världsarv för 2 år sedan! Mycket imponerande. Denna typ av observatorium finns på några platser till i Indien men detta är det största och bäst fungerande! Det största soluret hade 2 SEKUNDERS noggrannhet!
Efter detta ett besök i Jaipur City Palace. Imponerande med den rikedom som funnits i Indien ( och finns!) Maharadjan äger fortfarande detta palats men har ingen betydelse sedan frigörelsen från England 1947. Vi fick också se något annat vi inte sett förut. En död tiggare låg utanför muren in till palatset, dekorerad med blommor och massor av rökelse runt om. I väntan på att staten skulle komma och hämta kroppen för att kremera den. Hoppas slippa se detta fler gånger.
Efter lunch på Pizza Hut (ingen är sugen på Indisk mat efter incidenten på Jalsa förra veckan!) åkte vi tillbaka in i den gamla delen av Jaipur och gick bland bazaarerna! Här var säljarna mycket mer ”på” än i Bangalore. Vilket jag inte gillar! Lite shoppat blev det, några bonader med elefanter, en väska, två olika Rajastan-kläder till Karolina! Typiska Rajastan-dockor för dockteater köpte vi kvällen innan.
Vi hann också med att besöka ett ädelstenssliperi, en ”block-printing”-fabrik och ett krukmakeri med den typiska blå keramiken.
Ett fritidsnöje här i Jaipur verkar vara att ”flyga drake”. Inte utan att man tänker på boken med samma namn, som utspelar sig inte så långt härifrån. Överallt såg man killar uppe på taken som flög drake och hela himlen var full. En drakflygnings-festival hålls här i januari.
Även i kväll blev det ”room-service”, väldans bekvämt när man har en lite sjuk pojke!
Dag 3
Elefant-färd upp till Amber fort!
Dagen började vi med att åka och köpa drakar. 5 stycken i fint silkespapper för 5 rupies styck plus lina och rulle! Totalt 125 rupies! Han rullade upp många hundra meter lina på rullen. Om drakarna håller ska vi test-flyga dem i öknen på julafton!
Med drakarna inpackade i bilen så åkte vi vidare till Amber fort en bit utanför Jaipur. Fram till 1700-talet var det ”huvudstaden”, man flyttade sedan in till Jaipur på grund av bland annat vattenbrist. Imponerande fort och ringmur (14 km lång) på bergssluttningen. Vi tog elefant-färd upp till fortet. En ganska lång elefantritt med fin utsikt åt båda hållen! Guiden hade sagt att vi skulle betala föraren 50 rupies i dricks, en bit före avgång bad han om dricks (eftersom det stod dricks förbjudet på en stor skylt längre fram!). Han blev himla arg och missnöjd med de 50 rupies han fick. Sa att chefen tar alla andra pengar (900 rupies för en elefantritt). Men nej, jag stod på mig och sa att jag gett vad guiden sa. Vad irriterad jag blir när man ger dricks och det inte duger. 5 uppfärder per dag får varje elefant göra och det före klockan 11! Så det finns någon form av djurskydd! Också ett imponerande fort. Maharadjan hade 12 fruar med varsin liten ”lägenhet” runt ett gemensamt torg! Vackrast var nog ”vardagsrummet” täckt med små speglar från Belgien! Man kan tänka sig festkvällarna när de tände ljus som reflekterades i alla små speglar.
På vägen tillbaka till Jaipur stannade vi vid Jah Mahal. Ett ”flytande” sommarpalats som använts främst för ankjakt!
Dagens lunch blev idag på ett av Taj-hotellen i ett av Maharadjornas sommarpalats. Ett skönt avbrott från ett kaotiskt Jaipur! Ibland behöver man vila från alla intryck!
Efter lunch åkte vi och besökte en marmoraffär, letar efter ett marmorfat i form av en lotus-blomma! Och sedan tog guiden oss till ytterligare ett ädelstenssliperi. Mycket fina smycken!
Fredrik och jag njöt sedan av en kopp Masala-te ute terassen på vårt vackra hotell. Ganska kyligt i luften när solen försvinner! En fleece-filt hade värmt gott! Men det kryddiga teet värmde i alla fall lite grann!
I flera timmar satt vi sedan i vårt kalla mörka rum och väntade på att strömmen skulle komma tillbaka! Det visade sig att strömbrytaren utanför vårt rum var avslagen!!!!
Imorgon åker vi vidare till Ranthambore National Park för safari! Nu SKA vi se en TIGER!!!!
Dag 4
Tigerjakt!
Tidig avfärd mot Rantahambore National Park. Tre och en halv timmas ”Indisk film om Indisk landsbygd” spelades upp utanför rutan. Vissa byar utanför fönstret kändes som det var för 2000 år sedan. Enkelt och primitivt. Inte utan att man undrar vad de lever av i dessa byar? På fälten odlade de senap och det kändes om man bara tittade på fälten som man körde genom Östergötland och det var de gula rapsfälten längs vägarna. När vi passerade en ung kille som drog bete till djuren efter mopeden sa vår chaufför att så gör de unga. De äldre bär på huvudet. Så utvecklingen kanske går framåt även här?
Vi checkade in på ett annat ”heritage-hotell”, Nahagarh, ett omgjort gammalt palats. Ett större palats än det i Jaipur, mycket vackert och med vackra innergårdar! Stor ”fort”-mur runt om! Vi fick ett hörnrum, med tornutbyggnad! Hela tornutbyggnaden var fylld med en madrass och kuddar och ett litet spelbord! Nu är det bäddat för Karolina och Alexander! Mysigt! Ett element och massor av extratäcken hoppas jag ska värma oss i natt!
Efter lunch var det så dags för safari. Alltid lika spännande att sätta sig i jeepen och åka iväg. Som alla kanske har förstått så är det en tiger vi vill se. Och massor av tigerfotavtryck har vi sett. Spännande varje gång vi hittade nya längs vägen. Både hon och han-fotavtryck har vi sett! Tydligen går tigrarna på vägen om de ska gå lite längre eftersom de har ganska mjuka tassar. Men tyvärr fick vi inte se någon tiger i dag heller. Men många hade rört sig på vägarna idag. Vi såg ett 10-tal krokodiler, en sköldpadda, mungos, massor av vackra påfåglar, massor av olika hjortar, många små söta ”bambis” som guiden kallade för ”tiger-choklad”, vildsvin, många olika vackra fåglar, ugglor och säkert annat som jag glömt! Lärde oss att påfåglarna gärna flyger upp i träden! Trodde de höll sig på marken! Fick se underbart vacker natur och jag njöt av att sitta i den öppna jeepen i den härliga värmen och spana efter tigrar och annat spännande!
Före middagen satt vi i vårt tornrum och spelade UNO och lyssnade på julmusik! Ganska mysigt!
Dagens middag var ”barbeque” på en av palatsets innergårdar. Med massor av eldar och eldkorgar blev det både mysigt och ganska varmt! Här är skön värme på dagarna men ganska kallt på kvällar och nätter. En mysig kväll under stjärnorna!
Dags att sova! Imorgon blir det tidig väckning igen (vem har sagt att vi är på semester). Klockan halv sju bär det av på safari igen! Och då hoppas vi…….
Dag 5
Jakten fortsätter…
Redan klockan sex ringde klockan och vi klädde på oss så mycket vi bara kunde. En kopp te ute på innergården hann vi med innan guiden hämtade upp oss. Varma filtar fick vi låna av vakten. Vi hoppade upp i den öppna jeepen och åkte iväg på safari. Alltid lika spännande varje gång. Vad får vi se idag? Har vi turen med oss idag? Vi blev tilldelade en annan del av parken och åkte genom den lilla staden innan vi kom in i parken. Det första som mötte oss var fotspår av både tiger, leopard och svartbjörn. Helt klart lovande! Då rör de sig! Efter en del olika hjortar så fick vi se ett för oss nytt djur, antilop, både hane och hona! Hanen ganska stor och grå medan honan brun och lite mindre. Även en större ödla såg vi. Plötsligt så hördes den stora hjorten ”Sambar” varna för tiger, aporna varnade och påfåglarna varnade. Sambarens varningsrop lät som ett riktigt avgrundsvrål. Kanske var han jagad och rädd? Vår chaufför började i hög fart backa på de smala, skumpiga vägarna. Och det kändes verkligen som nu eller aldrig! Länge satt vi och lyssnade på de olika varningsropen. Men tigern valde att gömma sig för oss. Säkert precis framför oss. Men den ville inte synas. Lite sorgsna åkte vi därifrån. Inte den här gången heller. Otroligt vacker natur, liknar amerikansk prärie, och massor av hjortar hade vi sett. På väg ut ur parken så fick jag se något svart på en sluttning! Snabbt fick jag jeepen att stanna! En svartbjörn som åt. Och ni ska veta att svartbjörnarna är mer sällsynta än tigrarna. Finns färre svartbjörnar i parken än tigrar. Och visst hade vi hellre velat se en tiger men att se en svartbjörn äta, gå ned till vattnet för att dricka för att sedan korsa vägen någon meter framför oss är också en häftig upplevelse.
Väl tillbaka till hotellet smakade den sena frukosten bra! Vi checkade sedan ut och parkerade oss i bilen för den långa resan till Pushkar. Efter nästan 6 timmar var vi framme i Pushkar. Resan hade tagit oss genom mängder av små Indiska byar och genom Indisk landsbygd. Vilket kaos, vilket myller! Kameler som drar kärror med turbanklädda förare, NAKNA jain-män på väg till närmaste jain-tempel, smutsiga, hungriga barn, avlopp som flyter längs marknader, härliga, viberande kvinnor med saris. Turbaner i alla färger. Många intryck att smälta. Kände ett tag att man nästan fick en överdos av Indien. Men när man kom ut på den obebyggda landsbygden kom lugnet igen!
Bara lite mat från buffen på hotellet (Ananta SPA) orkade vi med efter denna långa dag. Somnade tidigt i den varma sköna sängen! ”Heritage-hotell” må var både trevligt och mysigt, men lite kallt är det allt! Skönt med ett ”modernt” hotell!
Dag 6
Bazaar, tempel och lugn i Pushkar
Eftersom vi kom iväg senare än planerat igår från Ranthambore och morgonsafarit så låg vi efter i programmet. Pushkar skulle vi hunnit igår eftermiddag. Så tidig avfärd för att hinna med allt idag!
På väg in till Pushkar passerade vi de stora ytor som bara används vid ”Pushkar fair” i oktober då 1 miljoner besökare kommer för att bland annat köpa och sälja kameler! Kamelrace körs och en hel del annat! Vårt första stopp var ett ”Brahma”-tempel. Njöt mest av de färgglada kvinnorna som besökte templet. Från templet gick vi längs bazaarerna som började vakna till liv. Härligt att kunna strosa i lugn och ro, utan trängsel och utan att bli påhoppad av försäljare. Lite smått och gott inhandlades. Mest dukar, undrar hur många man behöver när man kommer till Sverige? Efter ett tag började vi se ingångar till den heliga ”Pushkar-lake”. Pushkar anses som en av Indiens heligaste städer och ett besök här en gång i livet är vad alla hinduer drömmer om. Att få bada i den heliga sjön för att tvätta bort sina synder. Vid huvudingången fick vi gå in. Det fick sin förklaring senare, vid vissa ingångar och tempel kom man för att be om lycka inför sitt äktenskap, vid andra för att sprida aska av kremerade släktingar och där vi gick in, för att få lycka! Många satt och tvättade sig. En mycket lugn, vacker och rogivande plats. Förstår att den har en stor plats i hinduerna tro. Mahatma Gandis aska har också spridits över sjön. Pushkar var inte något jag valt ut utan kom från min sida mer till som ett stopp på den långa resan från Ranthambore och Jodhpur. Så kul när något så oväntat blir kanske till ett av de största minnena på resan!
In i bilen igen och dags att resa genom landsbygd och byar till Jodhpur. Här var nu så torrt att inget kan odlas. Vägarna kantades av cementfabriker och stenförsäljning. Vit cement exporterar de över hela Indien härifrån. Efter dryga tre timmar checkade vi så in på ett annat gammalt Maharadja palats, Ajit Bhawan, i Jodhpur. Efter en god lunch (riktigt god pasta) var vi så redo för sightseeing i Jodhpur. En guide hade nu tillkommit till vårt sällskap! Vi började med att åka till Maharadjornas kremeringsplats. Uppfört i samma vackra marmor som Taj Mahal. Fin utsikt för den ”blå staden” och de höga bergen och ringmuren. Därefter åkte vi vidare till Fortet från 1459. Maffigt värre ligger det 150 meter högt upp på en klippa. Detta fort anses finast och maffigast av alla i Rajastan. Och det var ett otroligt hantverk. Vilken lyx det hade varit. Även här var vissa rum täckta av belgiska speglar som hade glittrat när man tände oljelampor i rummet. Tänk vad vackert det måste varit!
Guiden tog oss sedan till bazaarerna i Jodhpur. Vilket myller! Glad att ha guide med sig så att man hittar tillbaka. Länge gick vi bakom en kom som försökte äta från grönsaksstånden. Ingen vanlig upplevelse direkt! Fredrik köpte en turban, eller rättare sagt ett multi-färgat tyg som en inkallad gammal gentleman hjälpte till att vira till en snygg turban. Man kan säkert hitta på you-tube hur man ska göra! Vi passerade marknader för muslimska kvinnokläder, hinduiska kvinnokläder, tyger, grönsaker, kryddor och mjöl. Tyvärr mörknade det och det gick inte att ta så bra kort! Vill tillbaka och fota mer när vi är tillbaka här på juldagen. Guiden tog oss sist till en tygaffär (tillverkare) på 8 våningar. Han visade lite utvalda Rajastan-produkter. Mycket av de olika överkasten som man också kan köpa i Bangalore. Till något lägre pris här dock! Det mest intressanta var de produkter han gjort för Hermes, Donna Karan och andra designers. Dessa kunde man köpa till ”låga” priser! Höll på att köpa en jättestor Hermes sjal. Galet vackra men kostade bra mycket mer än vad man betalar för en sjal! Kanske ångrar jag mig? Ja, vi får väl se? Richard Gere hade varit där förra året och köpt nästan 200 saker!!! Vet inte hur många gånger han sa det. Hur billigt Richard Gere tyckte det var i hans butik!!!
Trötta även ikväll och det slutade med att vi beställde roomservice. Och idag hade vi ju faktiskt ett matbord i rummet också!
God natt! Imorgon drar vi vidare!
Dag 7
Indien, en tidsmaskin!
Att leva och resa i Indien är som att ha en tidsmaskin. En del supermodernt och lyxigare än man hittar i Sverige och annat 30 år, 100 år eller flera tusen år tillbaka i tiden. Eller alla tidsåldrar i en enda salig blandning. Att resa i Rajastan vrider tiden tillbaka mer än i Bangalore som är en ”modern” stad. På väg från Jodhpur till Manwar Camp, där vi skulle bo, strövade kameler fritt på vägarna, kameldragna kärror rullade lugnt fram, fåraherdar ledde sina får, kvinnorna bar vattenkrus av terrakotta på huvudet och många bor i runda, lerhyddor med halmtak och ladugårdarna är ”byggda” av grenar. Detta känns om man bortser från bilar och annat som 2000-år sedan, vid Jesu födelse. Lägg till egenhändigt, hemmabyggda bilar, gjorda av vattenpumpar, män i färggranna turbaner och kvinnor i ännu färgrannare saris och slöjor i detta torra ökenlandskap och massor av moderna bilar som väjer för hundarna som ligger och sover mitt på vägen, kor som utan att titta går över de stora vägarna, grisar som bökar bland soporna. Vi funderar och diskuterar mycket vad Mahatma Gandi skulle tycka om utveckligen de senaste 65 år sedan Indien frigjordes från England. Inte skulle han vara nöjd med den. Undrar om det hade varit bättre för Indien om de hade tillhört England. Ja det får vi aldrig veta. Kan bara spekulera om!
Efter knappt två timmar i bilen var vi framme vid resorten, som också har tält längre ut i öknen där vi skulle bo. Vi fick checka in och fick sedan en god lunchbuffe utomhus i den vackra trädgården. När vi ätit fick vi och en familj från Canada ta plats i jeepen som skulle ta oss ut i öknen och till våra tält. En safari i öknen där vi fick se hur flera familjer levde och livnärde sig på små gårdar, genom små odlingar av ”custard oil, lök och chili, vi besökte en smed, fick se naturliv med stora örnar, olika antiloper, hjortar och en hel del annat och vi fick åka ”flumride” ner för de branta sanddynorna med jeepen. Lite läskigt var det allt när det stupade brant nedför att sitta bak på ett flak på jeepen! En häftig och händelserik safari i två timmar tills vi kom fram till vår camp där vi skulle bo i två nätter. Campen var uppbyggt i två delar, den ”äldre” med standardtält och den lite mindre, nya, med lyxtält. Vi bodde i ett lyxtält. Inrett som ett vanligt hotellrum, men med tältduk som väggar, fönster och tak. Rinnande varmt och kallt vatten fanns i badrummet! En liten fin uteplats fanns också utanför. 3 ellampor och ett en elfläkt fanns också! Vi gjorde oss hemmastadda och satt på uteplatsen och njöt av lugnet och tystnaden och gick sedan en promenad för att se den vackra solnedgången i öknen! Vid halvsju var det en lägereld vid vår ”lyxcamp”. Madrasser, kuddar och eldkorgar på sanden, män som spelade och sjöng Rajastan-musik och vackra kvinnor som dansade. Vi bjöds på gott snacks. Efter detta var det middag i ”restaurang-tältet”. Mycket gott och mysigt. Kvällen slutade med ett fantastiskt fyrverkeri. Denna ”special”-läger-eld och fyrverkeri visade sig vara bara för att en minister var på besök. Normalt sett är lägerelden bara nere vid den stora campen. Men kul att ha fått vara med om något lite extra!
Dag 8
Julafton i öknen
Vi började julafton med en kameltur ut i öknen på morgonen före frukost. De första 20 minutrarna var det verkligen svårt att följa med i kamelens rörelser, men så snart man kommit in i rytmen gick det riktigt bra! En härlig tur som gav mersmak! Efter kamelritten åt vi en supergod frukost i restaurangtältet. Alla andra bodde bara en natt i tälten så campen avfolkades helt och det var bara vi kvar på hela julafton. Vilket lugn att sitta utanför tältet och läsa och lyssna på vår julsamling! Vi försökte också oss på att flyga med våra nya ”Jaipur”-drakar men det var inte rätt vindar. Och vi kraschade en av dem! Vi fick välja om vi ville åka ner till resorten och äta lunch eller stanna på campen. Vi valde att stanna på campen och de specialgjorde en lunchbuffe bara till oss. En mycket god och stämningsfull jullunch blev det. Långt från Janssons frestelse och skinka, men mycket gott och indiskt!
En stund efter vår sena lunch gav vi oss så ut på en 2 timmars kameltur som slutade med att vi tittade på solnedgången ute på sanddynorna. Väl därute passade vi på att ringa hem till både mormor och morfar och farmor och farfar och önska god jul. Tyckte det var härligt att rida kamel!
Väl hemma och av kamelerna var det bara att gå och bylsa på sig så mycket kläder vi hade med oss, för kvällarna och nätterna ute i öknen är kalla, för att återigen gå ner till lägerelden, idag vid den stora campen, för snacks och underhållning. Middag blev det sedan i vårt restaurangtält med en varm eldkorg bredvid bordet för att värma oss lite. Massor av god mat blev det.
Efter middagen bad vi om att få en eldkorg utanför vårt tält. De fixade det, fyra stolar och varma filtar. Där satt vi sedan under den fantastiska stjärnhimlen och myste, Fredrik läste ”julevangeliet”, vi delade ut några små julklappar, åt skumtomtar och After Eight och lyssnade på vacker julmusik. En fridfull och mysig julaftonskväll.
Tyvärr hade elfläktarna bestämt sig för att sluta fungera precis när vi skulle gå och lägga oss. Och alla som sovit i tält vet hur kallt det blir framåt kvällen och natten! Vi fick extra kamel-filtar. Varma vatten flaskor hade de lagt i sängarna båda kvällarna. De värmde skönt! Så vi tog på oss så mycket kläder vi kände skulle räcka för att hålla oss varma och samtidigt vara bekvämt att sova i. Något varmt på huvudet fick det också bli. Så på julaftons kväll kröp vi så ner i vårt kalla tält i öknen under mängder av varma täcken och filtar och somnade nöjda med att vår julafton blev precis som vi tänkt oss.
Dag 9
När juldagsmorgon glimmar
Efter en trots allt ganska varm natt vaknade vi när vårt beställda te kom vid 7 tiden. Istället för julotta satt vi sedan och tittade på när solen gick upp över öknen och lyssnade samtidigt på ”När juldagsmorgon glimmar”. Efter en god och mysig frukost sa vi sedan adjö till campen och for iväg genom öknen i den öppna jeepen ner till resorten där vår bil och chaufför väntade. Jag fick lite känsla av ”Törnfåglarna” när vi for iväg genom öknen i jeepen!
Återigen 2 timmar i bilen tillbaka till Jodhpur för att checka in på samma hotell igen. Denna gång fick vi ett annat rum. Jag måste säga att på den här resan har vi verkligen fått bra och stora rum.
En tur ut till gamla huvudstaden utanför Jodhpur, där de kremerat sina gamla kungar, hann vi på eftermiddagen. Fantastiska byggnader, men ack så smutsigt och skräpigt. Varför kan de inte hålla ordning på sitt skräp? Vi tog också en tur förbi det palats där dagens maharadja bor i en del, en del är hotell och en del ett litet museum. Ett av världens största palats stod det? Vi besökte också lite affärer och tittade på textilier.
På kvällen åt vi en god middag (indisk buffet!) i hotellets dekorerade och upplysta trädgård. En överdekorerad gran stod i mitten och eldkorgar värmde oss även ikväll. Också en mysig kväll under stjärnorna!
Dag 10
Upp i bergen
Många, långa bilresor har det blivit för att täcka in så mycket som möjligt av Rajastan. Idag bar det av till en ”hill station”, Mount Abu. Rajastans enda ”hill station”. Hit åkte vi inte främst för detta utan för att besöka ett av de finaste och äldsta ”jain-templen”. Vi bodde återigen på ett gammalt palats, Palace Hotel. ”Jain-templet” var mer än väl värt besöket. Nästan 1000-år gammalt och i samma marmor som Taj Mahal är byggt av. 14 år hade det tagit för 1500 personer att bygga och skulptera. Och vilka skulpteringar i pelare och tak! Fantastiskt! Nog bland det mest imponerande jag sett.
Efter detta hann vi med ett hindutempel högt upp i bergen, en stora meditationssal, att se solnedgången från ”honeymoon point” och en nattmarknad. Solnedgången var en historia för sig. Parkeringen var 1 km ifrån punkten och vi fick se ett nytt transportsätt. I skrindor drogs indiska familjer fram. Det såg faktiskt ganska kul ut och de flesta som satt i kärrorna hade mått bra av att få motionen. Väl framme vid utsiktspunkten samlades tusentals människor för att beskåda solnedgången. Vacker, bergig natur och en vacker solnedgång över bergen. MEN jag blir så ledsen över allt skräp. Alla bara kastar det de har i händer där de står. Det gör ont i mulle-själen! Temperaturen föll snabbt och det blev därför ett ganska kort besök på nattmarknaden. Några stora dukar/överkast i glada, härliga färger ska nu också få plats i våra resväskor.
Kvällen tillbringade vi på hotellet med INDISK Buffet IGEN. Inte gott idag! Känner att de indiska buffeterna börjar stå mig upp i halsen! Kanske lite internationell mat imorgon. Man kan ju hoppas….
Imorgon bär det av till sista destinationen på vår resa, Udaipur, innan det bär av till Bangalore igen!
Dag 11
Mot slutdestination – Udaipur
Efter frukost åkte vi en liten sightseeing i Mount Abu. Magiskt vacker var sjön med lite lätt dimma. Tjusig utsikt från ”honyemoon”-point där bergen tog slut och det var odlade fält nedanför. Vägen ner från Mount Abu var vackrare än uppför! Massor av apor satt på muren bredvid vägen. En hoppade upp på vår framruta och en annan försökte hoppa in i bilen när jag rullade ner rutan för att ta kort! Aporna beter sig verkligen som människor. Deras sätt att sitta är precis som en människa skulle sitta på muren! Vägen till Udaipur var bara 2 år gammal och den bästa vi åkt på här i Indien. Fyra-filigt med mittremsa! Vackert och bergigt! Borta var nu den platta ökenen. Istället var det torrt och bergigt. Mycket jobb hade gått åt för att bygga den nya vägen då de hade behövt spränga genom mycket berg. Men varför sätter de inte nät på bergen så stora stenar inte ramlar ner på vägen? På mittremsan stod massor av smutsiga, tufsiga barn och sålde bär. Blev lite deprimerad av misären igen.
Vid lunchtid checkade vi in på vårt ny-byggda hotell, Lotus Resort i Udaipur. Ett skrytbygge som inte riktigt blivit färdigt. Många elsladdar som pekar rakt upp och bara är tejpade. Fin utsikt över Udaipur och de två sjöarna. Vi åt mycket god pasta till lunch. Soltorkade tomater! Det var ett tag sedan! Det blir ingen mer indisk mat på den här resan!
Chauffören tyckte vi skulle stanna på hotellet på eftermiddagen, men det kändes onödigt att ligga vid poolen. Vi ville ju se Udaipur! Så det blev en tur till marknaden utanför City Palace. I flera timmar strövade vi omkring bland dessa härliga små (turistiska) affärer! Och handlade lite av varje, dukar, väskor, kuddfodral och annat (som är svårt att vara utan!) i lite olika affärer. Ganska bra priser!
Här stötte vi på ganska många västerländska turister och Udaipur var nog det mest ”turistiska” vi besökt med caféer och annat! Vackert nere vid Lake Piccola. Lite Venedig över vattnet och broarna. Men varför så smutsigt och så mycket sopor? Tänk vilket underbart land Indien är och så mycket vackert att se. Men man måste börja ta hand om sina sopor och inte bara slänga där man står!
Dag 12
Udaipur – Sista palatset på resan.
Många överdådiga palats har vi sett på den här resan (och även andra resor). Men idag var det dags för de sista palatsen på den här resan. Ett besök på City Palace, ett palats som byggts på under mer än 400 år och som nu sträcker sig 2 KILOMETER. Tyvärr bara en del man som turist får se. Flera av palatsen är också omgjorda till lyxhotell där man inte kommer in om man inte bor där eller har bokat bord. Även detta palats var mycket imponerande, vackra mosaikpåfåglar (man kan ju tror de tagit efter mig…), rum täckta med speglar och annat. Vi tog efter besöket här en båttur på Lake Piccola och åkte runt Lake Palace (känt från James Bonds ”Octopussy”) och nu ett av världens dyraste hotell. Priser upp till 460 000 rupies per natt! Nej, vi bodde inte där…. Många vackra palats och ”ghats” runt sjön. En härlig tur på den lilla sjön! Vi besökte den andra ön med ett hotell på. Efter lunch på ”vårt” hotell besökte vi en trädgård som en drottning byggt åt sina hemhjälper! Därefter tillbaka till bazaarerna nedanför palatset. Ytterligare en liten målning inhandlades hos en av konstnärerna och lite annat smått och gott från Rajastan. För att titta på solnedgången åkte vi upp till monsun-palatset. Härifrån hade vi fin utsikt över Udaipur, bergen och solnedgången!
Dag 13
Lång resdag!
Att 2 timmar och 20 minuter effektiv flygtid kan ta över 12 timmar påmindes vi återigen om igår! På grund av morgondimma i Delhi försenades alla flyg. Lång väntan på flyget i Udaipur, missat flyg i Mumbai, lång väntan på nästa flyg i Mumbai och försenat flyg i Mumbai! Synd att varje semester ska sluta så! Tröttsam dag, men tacksam för att jag hade en bok kvar att läsa! Air India bjöd på smorgåsar och dricka i Udaipur och dricka i Mumbai!
En bit efter midnatt nådde vi så efter nästan 2 veckor den egna sängen. Vi sov gott tills Mary ringde på dörren i morse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar