Bruten arm

På väg hem från golfbanan igår ringde Fredrik och sa att de ringt från skolan att Alexander trillat och troligen brutit armen. R som jag spelat golf med igår hoppade av i Varthur och jag vände och åkte tillbaka samma väg som vi just kommit. 

Väl i skolan hittar jag Alexander gråtandes i "sjukstugan". Med armen i bandage, skena och i mitella uppstöttat av två kuddar. Karolina kommer in i rummet och säger :"tänk att du skulle bryta armen före mig". De två sjuksköterskorna hjälpte oss ut till bilen och vi åkte till Manipal, det stora sjukhuset. Jag ringde några olika personer och frågade och de hade lite olika uppfattningar om vart vi skulle åka. Men att de har fler specialister på Manipal vägde över.

Stackars Alexander som satt i bilen och fick lyfta armen över varje vägg-gupp! För att glömma bort armen så frågade han om hur det hade gått på golfbanan idag. Och frågade om vi kunde be att få röntgenplåten så vi kunde lägga ut den på bloggen. Kul att någon annan än jag tänker på livet genom bloggen!

Efter en knapp timma var vi framme vid sjukhuset och fyra personer mötte upp oss vid akutingången och visade in oss på barnakuten. Alexander blev satt i en säng som verkligen inte var ren och det såg ut som någon kräkts blod på gaveln. De ringde genast ortopeden och jag ombads gå ut och skriva in honom och betala inskrivningsavgiften. Till saken hör att när jag spelar golf har jag ingen plånbok med mig utan bara pengar så det räcker till golfen. Tack vare vår snälle Ramesh så hade jag pengar, han lånade mig 5000 rupies.

Efter detta körde en sköterska Alexander till ortopeden, där vi snabbt fick träffa en doktor som undersökte Alexander och skickade oss vidare till röntgen. En sköterska körde Alexander dit också. Det låg på samma våningsplan, i källaren. Före man får behandling på varje avdelning måste man gå och betala i en kassa. Lite omständigt helt klart. Även på röntgen gick det snabbt och vi fick komma in i ett väldigt sterilt rum och tre bilder på Alexanders arm togs. Efter Alexanders önskemål kommer de här!

Efter kanske 10 minuter fick vi bilderna och gick tillbaka till ortopeden för att träffa doktorn igen. Men nu tog det stopp i effektiviteten. Allt det andra hade bara tagit en timma! Men nu fick vi vänta lite över en timma innan vi fick träffa först en underläkare och sedan en överläkare, som båda konstaterade att armen var bruten och måste opereras! Sedan följde några  lätt kaotiska timmar där de sa att han skulle opereras som idag morse, i går kväll klockan 10 och då var klockan bara fem och att vi måste stanna 24 timmar på sjukhuset. Jag skulle också bestämma vilken typ av sjukrum vi skulle ha, dela eller enskilt? Standard eller De luxe? Jag ringde försäkringsbolaget för att få dem att garantera kostnaden. Något som inte verkade funkat idag när jag checkade ut. Den rumskategori som jag valde, enskild standard rum var slut så tillslut fick det bli ett De luxe rum. Allt detta måste vara klart för att behandlingen skulle fortsätta!

Vid halv-sjutiden dyker så Fredrik upp också. Skönt med lite stöd nu när behandlingen (eller operationen) börjar närma sig! När allt så äntligen är klart med rummet så får vi åka upp till operationsavdelningen och träffa narkosläkare. Jag som själv brutit armen två gånger, och gipsat två gånger under narkos och en gång med lokalbedövning förespråkar och vill ha lokalbedövning. Narkosläkaren försöker övertala mig genom att säga att narkos utvecklats på 20 år, tack för det men det var faktiskt 30 år sedan jag bröt armen och genom att fråga om jag har medicinsk expertis. Tillslut ger jag mig dock eftersom Alexander vill sova när de drar den rätt.

Alexander få så på sig en pyjamas och går tillsammans med det stora teamet på säkert 6 personer in i operationssalen. Vi får säga hej då till honom i dörren, vi fick inte följa med in när han somnade. Måste erkänna att det kändes jobbigt i ett modershjärta! Efter 25 minuter kommer läkaren ut och talar om att allt gått bra och att Alexander håller på att vakna. Oj, vad skönt och bra det kändes. Efter fem minuter kommer de ut med honom, kopplar in värmematta och ett värmeaggregat typ infravärme för att värma honom och kopplar in EKG. Så vaknar han sakta till och är snart sig själv igen. Så skönt!

Efter 20 minuter får vi så åka upp till rummet. Så fint och rent det var när vi kom upp till de-luxe rummet! Eget rum, med extrasäng, toalett, dusch och tv! Efter att vi installerat oss så åker vi ner till röntgen igen för att kolla att allt ser bra ut. Väl upp på rummet igen kommer läkaren och kollar till Alexander. Sköterskorna kollar blodtryck och feber och är hur gulliga som helst. Efter två timmar så får han börja dricka lite vatten och sedan äppeljuice. Tror att med de olika rumspriserna får man olika service och kvalitet på mat och dryck. Vattnet var i flaska och äpplejuicen i små tetrapack! Vid halv tolv åker Fredrik hem. Sköterskan kollar till oss till tolv då vi äntligen får sova! Vid 2 kommer hon in igen, Alexander får dricka lite och jag väcker honom några gånger på natten så att han ska få i sig lite väska. Tack och lov har han inte ont och behöver inget smärtstillande.

Vid kvart i sju kommer sköterskan igen och tar temp och blodtryck, och efter en stund kommer underläkaren som vi träffade igår och lite senare även överläkaren som opererade. Han vill vi ska åka hem vid 12-tiden, men jag säger att vi stannar bara till 9! Och ja, vi får åka hem då eftersom allt ser så bra ut! Vi får in lite frukost, men äter bara bananerna och dricker äppeljuice eftersom vi inte vill bli magsjuka också! Det tog nästan en timma att checka ut. Men det var i alla fall smidigt att vi kunde göra det på avdelning. Alexander mår bra efter omständigheterna men tycker det var lite klumpigt att bryta höger arm, hade varit smartare med vänster!

Jag måste säga att jag trots lite administrativt strul är imponerad av sjukvården vi fick. Narkos- och ortopedläkarna kändes professionella, sköterskan som tog hand om oss på rummet var bra och rummet var rent och fint! Vad det kostade? 77 100 rupies! Alltså ca: 10 000 kr. Tänk vad bra det är med våra skatter hemma trots allt!

Under eftermiddagen igår fick jag massor av telefonsamtal och sms med erbjudande om hjälp och sällskap, hjälp att hämta och ta hand om Karolina under kvällen och natten och skjuts av Fredrik till oss. Tack till våra fina vänner för detta! Det värmer i hjärtat! I kväll efter skolan har båda Alexanders bästisar varit och kollat in Alexander och gipset. Karolina och hennes kompisar hade förberett en välkommen hem-skylt och gett honom både choklad och kex! Gulligt av dem alla!

Om en timma åker vi till flygplatsen och vidare mot Vietnam! Var när att ställa in i går kväll. Men nu är vi packade och klara. Tillbaka igen den 9 april! Har vi tillgång till dator kanske det blir något inlägg? Men annars en riktigt glad påsk till er alla!