Gipset är borta!

Alexander med 2 dagar gammalt gips i Hanoi

Så var det då dags för dagen i alla fall en av oss längtat till! Att ta bort gipset. 4 veckor och en dag sedan armen bröts! Jag trodde de skulle klippa upp gipset. Som om jag kom ihåg det efter 30 år? Men de använde en liten motorsåg, som sköterskan/eller läkaren pedagogiskt visade att den INTE skar i hud. Jag tycker armen såg förvånansvärt fin ut.Kom ihåg min arm som mer skrumpig! Men kanske har vetenskapen gått framåt på 30 år?  Från ortopeden gick vi sedan till röntgen där vi sedan väntade på plåtarna för att gå tillbaka till ortopeden. I Indien håller man koll på alla sin journaler och röngtenbilder själv. När vi fått bilderna gick vi tillbaka och fick träffa samma doktor som opererade och som vi träffade för två veckor sedan. Det är jag imponerad av. Imponerad är jag att allt detta bara tog en timma från att vi gick in på sjukhuset till att vi kom ut! Armen har läkt fint. Men ingen sport på 2 månader. Ingen mer cricket i Indien, ingen fotboll och ingen simning eller annat för Alexander. Lite trist för en kille med mycket spring i benen!

Annars har jag mest suttit i bilen idag. För att förklara så att ni kanske förstår så åkte vi först Västerås- Stockholm för att besöka skräddaren, från Stockholm till Bålsta för den månatliga svensklunchen, sen från Bålsta till Västerås igen med stopp på Hälla. 15 minuter var jag hemma sedan åkte jag till Uppsala (skolan) för att hämta Alexander. Från Uppsala till Stockholm för att åka till sjukhuset för att ta bort gipset. Från Stockholm till Västerås med en liten omväg för att hämta Fredrik på kontoret. Detta är i tid och inte i mil! Men så kan en dag i storstaden Bangalore, med 9 miljoner invånare, se ut.

Trevligt med svensklunch som vanligt! Åt god grekisk sallad! Även om de hade snålat lite med lökringar och fetaost! Och barbequesåsen till kycklingen, till varmrätt, var riktigt god!

Att skräddaren inte ens hade börjat med våra klänningar som jag lämnade in runt 20 mars var en besvikelse. Vi som skulle lämna in fler tyger. Det får nu vara tills vi fått tillbaka de andra! Och han som hade lovat vara färdig idag. Nu lovade han 10 maj. Två veckor dit och inte mycket tid här att använda dem på!

På vägen hem stannade vi för att hämta våra tavlor. H´s  fem likadana kort hade fått tre olika storlek på ramarna! Det är Indien det! Blev i alla fall lovad ny inramning till på lördag!

Karolina är också väldigt glad idag eftersom hon fått 10 av 10 på en novell i engelska, utan ett enda stavfel eller rättelse! Fantastiskt tycker jag!