Facebook har ju en liten fiffig sak, längst ut till höger. 1 år gamla statusuppdateringar! Och förra året hade jag skrivit att startskottet mot handikapp 25 gått. Och så här halvtid på vårt kontrakt här i Indien kan man konstatera att jag faktiskt också är halvvägs mot mitt mål, 30,5. Vore kul att lyckas nå sitt uppsatta mål.
Idag är det ju onsdag och på onsdagar spelar vi golf. Gick ganska OK att spela idag, vilket var skönt efter de senaste gånger då det känts riktigt dåligt! I princip alla utslag funkade idag. Och de nya slag som jag lärde mig av caddien på Eagleton praktiserade jag idag och det funkade riktigt bra!
En trevlig och kul dag tillsammans med de andra golftjejerna! Även om dagens caddie hade en hel del övrigt att önska! När han sa att jag slog snett, vilket var VÄLDIGT uppenbart, skrattade till och med de tre andra caddisarna åt honom! Onödig kommentar! Och hela tiden störde han mig precis när jag skulle slå med kommentarer om siktet! Det kulminerade och på 16:e hålet var han nästan agressiv att jag inte lyckas få i bollen trots hans sikte.....Han var inte nöjd med sin betalning i dag kan man nog säga....
Inte bara vi är lite halvkrassliga utan även Ramesh har varit det. Han har haft ont i ena örat och ville därför vara ledig igår och idag för att gå till öronläkare. Igår använde jag inte vår ersättningschaufför över huvudtaget utan när han kört Fredrik satt han hemma och väntade medan C och jag använde deras chaufför ner på stan. Idag åkte jag med de andra till golfbanan men eftersom jag skulle på samtal i skolan ville jag ha egen bil från golfbanan. Alltså bad Fredrik honom åka ut till golfbanan och vänta på mig. När vi kom till 18:e hålet såg jag inte den bilen och började bli både irriterad och arg. Ringde Fredrik som fick tag på chauffören. Nej han var inte på golfbanan, han var i Whitefield och åt lunch. Trodde ett kort tag att jag skulle få krupp! Sa till Fredrik att säga åt honom att han skulle vara på skolan inom 15 minuter (helt orimligt!) De andra tjejerna tog snällt vägen förbi skolan och släppte av mig så att jag kunde ha mitt möte med Alexanders fröknar. Skulle chauffören inte komma kunde jag ju alltid ta skolbussen hem!
Alexanders fröknar är så nöjda med honom och tyckte vi skulle vara stolta över honom. Och det är vi ju! Duktig ledare, hjälpsam och duktig på matte. Mål för året sattes upp. Att räkna de allra svåraste mattetalen, att träna på att skriva och att lyssna bättre var några av målen!
Hur det gick med chauffören? Jo, han kom till skolan och fick vänta på mig! Försökte skälla på honom men det bet inte, han bara hånlog åt mig. Bestämde mig då för att jag inte skulle komma någon vart med honom och lät bli att skälla mer! En sån här sak händer inte när Ramesh är på plats! Hoppas att han är frisk imorgon. Att stå ute på indisk landsbygd och inte ha bil eller kunna köra är något frustrerande att dessutom inte ens chaufför infinner sig enligt plan är allt annat än kul speciellt när man har ett inbokat möte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar